onsdag 28 september 2016

Stickplaner och decemberlängtan.

Kommer längta till december dubbelt upp i år. Men jag väntar också bara på blodet. Hur undviker man det, att vänta på kramperna och blodet när man så nyligen genomlidit ett missfall? Jag antar att jag får rikta in mig på allt annat som ska göras, och vardagen. Snart går jag tillbaka till skolan igen och har de två avslutande kurserna. Den ena har jag redan läst halva, arbetspsykologin. Och i vanliga fall älskar jag psykologi men den här kursen är verkligen ett riktigt bottennapp. Efter det blir det branschengelska. Har ingen aning om vad jag förväntar mig av den kursen. Engelska är ju ändå ett språk jag har stor läsförståelse i, men är inte lika bra att skriva och hantera grammatiken. Det lär ju bli ett par övernattningar nere i Gävle. Nere på det B&B där jag för drygt en månad sedan märkte av det påbörjade missfallet. Det känns faktiskt, kanske fånigt nog, lite jobbigt. Nå. Jag måste våga tro att jag kommer gå hela hösten utan att börja blöda igen. Och att jag sedan i början av vintern kommer påbörja min tredje och sista praktik. Jag kommer ha massor att göra i höst och vinter.
Har en hel del planer för stickningen också. Känner att jag behöver hitta lite nya roliga projekt för jag har kört fast lite i stickglädjen. Just nu har jag tre projekt på stickorna.

  1. En tröja till mig själv. Men är inte alls nöjd med färgen på garnet. Inser att jag inte passar alls i den färgen. Så jag vet inte om jag ska sticka klart ändå, och kanske ge bort den eller bara sälja eller ge bort garnet. Mönstret är också ett helvete. Inser nu (igen) varför jag brukar undvika att sticka Drops mönster. Det händer typ 8 saker samtidigt, det är ett helvete att hålla ordning på vart man är och vad man ska göra. Plus att de tröjor jag stickat av dem och de mönster jag läst, så ska tröjorna stickas i bitar och sedan sys ihop. Det tycker jag är helt värdelöst, bättre att sticka ihop allt med en gång och sticka antingen runt eller fram och tillbaka. Känner att det här projektet har tagit död på min sticklust lite.
  2. Ett par raggsockar till Heidi. Jag stickar sällan på beställning. Men ibland slinker några igenom, och när en gammal vän önskar hemmastickade sockar vem är jag att neka? Det här är en bra stickning att ha med på jobbet eller när man ska vara social, då jag låter händerna jobba utan att egentligen behöva koncentrera mig. Eller okej. Kanske lite när jag kommer till hälen. 
  3. En halskrage i det här underbara lövmönstret. Det är också en gåva till min kära vän Saran som bor i Blekinge. Till hennes söta lilla dotter. Jag älskar det här mönstret, har ju en viss förkärlek för lövmönster... Kommer absolut sticka en till mig själv också. Fast ja. I en lite större storlek. 
Har sett ut en underbar filt med lövmönster på också som jag tänker sticka till den framtida bebisen. Kan bara inte riktigt välja färg på garnet. Eller material. Svalare sommarfilt eller en värmande höst eller vinterfilt? Jag får lägga den på is fram till vintern. Skulle vilja påbörja en ny kofta till mig själv. Kan inte riktigt välja bara. Kanske denna med löv från samma stickerska som lövkragen. Har en koftlåda med ett gult fint garn från Limmo Design som skulle räcka. 

4 kommentarer:

  1. Så tufft med missfall :(, klart att det känns jobbigt att besöka en plats där det skedde på. Stor kram till dig!


    Låter spännande med att du stickar, jag skulle också vilja lära mig mer av det skapande. Nu med utmattningssyndrom borde jag nog börja med något sånt. Jag har hört att det är bra för själen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt meditativt att sticka! Sålänge man inte stickar spets och på slutet av varvet inser att man stickat fel någonstans.. ;) Jag har stickat mycket när jag haft en utmattningsdepression så jag kan rekommendera det!

      Radera
  2. Har också gått genom ett missfall... och sedan det där att gå och vänta och inte veta. För mig var det hemskt de första fyra månaderna, sedan som genom ett trollslag slutade jag tänka på eländet, och vänta på blodet och kramperna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte lätt inte. Vill knappt gå på toa.

      Radera