Är det fullmåne snart eller....

Går och lägger mig klockan nio, trött som tusan. Ligger och snurrar i sängen. Kroppen gör ont. Tankarna rusar. Jäntan bökar runt och håller mig också vaken. Somnar tillslut. Sover kanske en 30-40 minuter. Väcks av ledsen jänta. Pojken vaknar också. Pojken sommar om. Jäntan med. Kroppen gör fortfarande så himla ont. Jäntan vaknar. Kan inte somna om. Och nu sitter jag här, klockan är snart halv fem och jäntan min sover. Och jag vet inte vad som är bäst nu. Att gå och lägga sig och kanske sova i drygt 2 timmar, eller helt enkelt sitta vaken. Ibland känns det som om man bara blir tröttare av att faktiskt sova, men sova så kort tid.

DET DÅLIGA SAMVETET.

Ni vet den där brickan man får på förlossningen efter man efter konstens alla regler eventuellt krystat fram en liten (som just vid ögonblicket av krystning känns som fucking vattenmelonsstor) bebis? Om ni inte varit med om detta så kan jag informera er om att det är en liten bricka med valfri varm dryck, något festligt kolsyrat som känns sådär underbart party som på nyår när man var 7 år och pappa proppade upp king size Pommacflaskan. Nån härlig macka med ost eller skinka. Kanske en liten plastblomma i en liten vas, ibland en högtidlig flagga. Denna enkla lilla måltid smakar i många fall helt djävla underbart LJUVLIGT.

Typisk ovan nämnda bricka. Dock länsad.

Hur som, på denna bricka borde det också stå en liten vimpel med GRATTIS TILL BABYN HÄR KOMMER DET DÅLIGA SAMVETET! För från och med den där dagen är det dåliga samvetet tamme fasen en ständig följeslagare. I alla fall för mig. Och för många med mig kanske. Obs obs obs jag vet att jag inte är något allvetande orakel även fast det känns som det ibland här hemma då både sonen och maken kommer till mig och frågar vart sopen är, eller vart understället är, eller vart laddsladden till paddan är. DDS, det dåliga samvetet.

DDS kommer liksom i olika stadier. Jag har levlat upp till LEVEL 2 nu som tvåbarnsmamma. En helt ny kavalkad av DDS, att jag inte har lika mycket tid med storebror är kanske den största källan till DDS. Att jag är irriterad och inte har samma tålamod efter skrikiga nätter, dagar, veckor.
Kommer fram till dagis och inser att man skulle ha tagit med sig den fodrade galonen pga ösregn mitt i vintern. Och jag står där i hallen och känner mig nöjd över att jag bara är 15 min sen med honom till dagis, att båda barnen har hela och rena kläder. Så. Ingen fodrad galon. BAM - dåligt samvete. Det tänkte jag inte på mitt i den där karusellen. Men han har rena strumpor på sig i alla fall. Alltid något. Inte säkert att det är ett matchande par, men va fan... rocka sockorna eller vad det var.

Sedan finns det DDS som jag inte ens befattar mig med. Färdigköpt barnmat. Absolut inget fel på det. Men lätt hänt att det blir en källa till DDS när de andra morsorna slänger fram EKOREKOPOWER-hemmagjordmixadmat efter konsten alla regler på kyrkis. I många fall sitter jag där med en majskrok och nyper små brödbitar från min egna macka till lillan. För på något vis har jag inte hängt med på att hon faktiskt också vill ha med sig något att mumsa på. Jag ammar ju fortfarande.
Nja, ska erkännas att jag inte får särskilt mycket dåligt samvete. Jag kan mest sucka åt mig själv att jag numera är så väldigt virrig och glömmer saker.

Så många dagar som jag både dricker kaffe till frukost och lunch. Och jag menar alltså inte att jag dricker kaffet efter en näringsrik frukost och lunch utan jag dricker det TILL frukost och lunch. Inte som måltidsryck. Utan som måltid. Detta är en väldigt dålig ovana just nu. Varför? För min energinivå många gånger är minus 355656 typ. Jag ser det ibland som en seger att jag kommer upp ur sängen, tar mig på kläder och drar på mig deo. Men barnen ska självklart ha mat. Varmkorv är fint det. Och potatisbullar att värma på. Slänger till lite gurka för att det ska vara något grönt med. Sååå nära alla dessa MåLtIDs gOaLZ man ser på Instagram. Not. Här kan DDS gräva mig lite i nacken. Ska erkännas. Men jag har en klok kvinnas ord i skallen "du är god nog... du är god nog mor....".

Ska vi ta upp största DDS:et ever för min del?
Dagis.
Eller förskola. Jag vet inte. Jag säger dagis. Frågorna har börjat komma nu, om lilla. Hon är snart 9 månader. Jahaa, när ska hon börja på dagis då? Och här skaver det nog lite. Hade en sjukt jobbig inskolning med sonen. Som knäckte mig. Men som många andra här i samhället hade vi inget val. Vi hade inte den ekonomiska friheten i att kunna säga att nej,vår son ska få vara hemma. Begriper inte hur vanliga Svenssons klarar av det. Oh well. Faktum - våra barn kommer behöva gå på dagis. Jag både vill och behöver jobba.
Och ändå, kommer DDS där och skaver på mig.
Dagis är svinbra i många avseenden. Och sonen har kul på dagis. Dotra kommer nog också tycka det är kul. Men det kommer ändå kännas jobbigt att lämna bort henne. Faktum.
Jag älskar det dagis som vår son gått på, och hoppas verkligen att jäntan kommer få en plats på samma ställe. Men kryper lite inombords när jag tänker på det.

Kan dock avrunda med att något jag aldrig har DDS för är att ha kul själv. Utan barn och man. Gudars att gå ut och få äta ett mål mat utan barn. Då kanske till och med jag skulle äta lunch varje dag.