Nattens mardröm.

Fy tusan vilken mardröm jag haft inatt. Jag var uppe i en stuga i skogen. Och en enorm skogsbrand hotade allt. Flera som var vid stugan hängde sig i skogen intill den i ren desperation. Jag hade dock en plan för mig och mina vänner, och det var att simma över sjön. Det gjorde vi... och i skogsbrynet möttes vi upp av en liten gumma. Det var en form av tomte, eller vätte. Något liknande. Hon visade oss in i en liten grotta. Där fanns en enorm mugg uppmurad, med en liten liten ingång i. Vi skulle krypa in och gömma oss där och stänga om oss, medans skogsbranden drog fram. Ångesten. Ångesten i att behöva stänga in sig i ett litet utrymme, under marken. Medans en enorm brand drog fram över oss. Har svårt för små utrymmen. I drömmen var även Viggo med. Och ingen av oss visste ju egentligen om vi ens skulle klara oss eller inte.

Fy!

Föräldrarskap i appar.

Lite av en resa bakåt i tiden på ett väldigt modernt sätt var jag med om igår. Jag kom att tänka på en app jag använt till min stickning tidigare, Och av någon anledning var den nu borta. Fick tipset att kolla Android market och under mina appar. Och där rullades den upp. Min historia i appar,

Till att börja med var det en hel del haffsiga spel. De där rätt tidiga spelen för dessa smarta telefoner när utbudet inte var så upphetsande. De där spelen som ändå lyckades sluka halva batteriet efter en kvart. Busstabeller, all denna pendling till jobbet. Diverse träningsappar för den tiden när jag så ofta hängde på gymmet. Alla poddappar jag gick igenom innan jag hittade någon favorit. Alla dessa promenader jag började ta när jag var sjukskriven första gången. Lyssnade igenom hela SR:s dokumentärer och började leta efter andra bra poddar.

Och så. Graviditetsapparna. Den förväntansfulla nedräkningen. Veckorna som gick. Vad hände just denna vecka, började bebisen kanske sparka, drömma?
Appen för att kunna fästa ett foto på startskärmen. Fotot var ultraljudsbilden.

Och... värktimern. Som jag laddade ned natten mot den 11/9 när jag insåg att det inte bara var förvärkar. Detta skulle leda till att vi äntligen skulle bli föräldrar.

Efter värktimern, massvis med småspel. För alla långa amningar. För alla vakna nätter. Babylarmet. Appen där jag faktiskt registrerade när ongen åt, och annat som rörde hans första tid.

Så kom babyspelen. Babyspel - ja det finns ju faktiskt. Som ongen började pyssla med ibland, när jag behövde just fem minuters frid eller behövde skynda mig att skala potatis eller för all del gå på toa utan skrik.
In kom också träningsapparna smygande igen, mammamage och allt vad det var.

BVC-appen som så flitigt användes. Förde in längd och vikt. Bockade av vaccineringar.

Så installerades Föräldrarmötet. Appen där ongens dagis lägger upp information. Bebistiden var över.
Ja, en liten tidsresa i föräldraskapet - hittills - i appar.

Och nä, min handarbetsapp fanns inte där. För den har tagits bort från Android market av någon väldigt dum anledning.