Livet känns rätt tungt just nu. Solen strålar från en klar hösthimmel på bästa vis. Krispig luft, fina färger. Hela paketet. Och jag ser, och jag kan känna glädjen för allt det vackra.
Men varje dag går jag till en arbetsplats/praktik som ligger vägg i vägg med barnmorskemottagningen. Samma ingång.
Alla dessa gravida magar.
Det gör så ont.
Känslor kommer i efterhand. Smygande. Och även fast jag intalar mig själv som ett mantra att det var ju så tidigt, det var bara några mm, det var bättre nu än senare, det är hur vanligt som helst, så gör det så ont. Helst när jag får se alla dessa gravida kvinnor. Och sociala medier känns just nu fulla med "nu går jag in i vecka blablabla". Själv öppnar jag kalendern och ser tippexstreck.För jag var så positiv. Och den här gången skulle jag vänta på ett barn och inte ett missfall. Och jag räknade ned med glädje till den magiska gränsen.
Jag antar att jag helt enkelt får låta det ta sin tid.
Men nu är det svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar