161019

Jag är bara trött, orkeslös. Tycker inte ens det är kul att sticka just nu. Blev förkyld förra veckan och det tillsammans med min svårighet att sova bra, illamåendet och den fruktansvärt tråkiga kursen i skolan har på något vis knäckt mig. Just nu är jag bara. Sitter och stirrar ut i luften och försöker andas. Inte så att jag är ledsen, jag bara är SLUT.

Förhoppningsvis känns det bättre efter tentan på fredag. Som jag inte har någon aning om jag klarar. För jag fattar inte vad det är jag ska plugga. Allt känns självklart men sagt i lite svårare ord, ungefär. Så antingen går det finfint eller så kör jag bigtime. Men då vet jag i alla fall vad jag ska plugga på till omtentan. Är så trött på att åka till Gävle, är så less på utbildningen. Nu vill jag bara jobba! Eller åtminstone gå ut på praktik. Det gör jag i mitten av november. Längtar.
Om en vecka ska jag på första besöket till barnmorskan också. Hade tänkt vänta till jag är över vecka 12 men på något vis kände jag att det är bra för mig själv att faktiskt gå. Som man "ska". Det är brukligt med ett första besök innan veckan 12. Kanske mår jag bra av att träffa min barnmorska också, har valt samma som jag hade när jag väntade ongen. En manlig, han är helt suverän. Jag ser verkligen fram emot det besöket.
Imorgon går jag in i vecka 9.

Embryot är nu drygt två centimeter långt och börjar likna en människa. Det börjar få ett ansikte med ögon och öron och huvudet har fått en nacke. Anlagen till näsan börjar synas. Fingrarna har växt ut längre och simhuden mellan dem börjar försvinna. Tårna håller också på att utvecklas. Den svans som tidigare fanns i embryots ryggslut försvinner nu.
De inre delarna av könsorganen, äggstockar eller testiklar, finns redan. Det yttre könsorganet ser nu i början likadant ut hos alla foster.

Tycker det är rätt häftigt att det redan är klart. Att det antingen är en pojke (som jag tror) eller en flicka. Jag kämpar med mig själv att faktiskt tänka att det ÄR. För det finns även en underliggande rädsla att det är dött. Att det bara inte kommit ut ännu. Tror inte jag kommer släppa det förrän jag får lyssna på det lilla hjärtat.
Klockan är knappt sju, men nu tänker jag snart gå och lägga mig. Jag vill inte mer med den här dagen.

Ingen bra kombo, alls.

Vill ni veta något som inte är en bra kombo? Ska tala om det för er. Att torka halvrutten (den ska tydligen helst vara just rutten för att få fram fin blå färg) svamp ute i hallen och vara lite känslig för dofter pga gravid.
Men annars är det fredag! Jag gör mina sista timmar inom primärvården på praktiken sedan ska jag iväg till Friskis&Svettis och lösa ett träningskort och premiärträna med Carolina. Har varit medlem på Friskis till och från under snart tio år tror jag. Och efter det blir det fika och stickning på stan, och sedan hörrni... är det fredagsmys med familjen!

20161006

Vet ni jag känner mig lite sliten just nu. Att hantera känslostormar hemma, inom mig själv och samtidigt studera och jobba... det tar ut sin rätt. Kommer hem på kvällarna nu och vill bara sätta mig i soffan. Eller nä, jag vill bara lägga mig i sängen. Energin finns inte riktigt där för att ta hand om hemmet. Gör små insatser då och då men det bli mig övermäktigt. Tvätthögarna, saker som ska läggas in på vinden, leksaker som ska plockas undan, kartonger som ska till återvinningen, blommor som egentligen borde planteras om och i minsta fall i alla fall vattnas, dammsugaren som ska ställas undan, dammet som ska torkas inne på toaletten. Allt allt allt. Och jag känner hur all energi bara försvinner. När jag kliver utanför dörren på praktiken känner jag bara åh nej, för jag tänker att jag ska hem till kaoset. Och det suger den minsta lilla energi jag har kvar ur mig.
Hur i all sin dar tar jag mig ur den här negativa spiralen?
Åker hem. Gör mat. Existerar någon timma. Går och lägger mig samtidigt som ongen går och lägger sig. Repeat ungefär hela veckan.  Någon slags överlevnadsstrategi antar jag att det är. Och jag vet ju  också att jag snabbt är ute på rätt tunn is, att jag måste ta hand om mig själv. Men hur!

Vecka 7.

Idag tågar vi in i vecka 7. Drömt om missfall och blodiga klumpar hela natten, fräscht. Men vaknar ändå vid gott humör. Har en god känsla för det här.

Embryot är ungefär sju millimeter långt. Det som ska bli ögon syns som två fördjupningar på var sin sida av huvudet. Ett veck som ska täcka ögat håller på att växa fram. På sidorna av huvudet sitter också några små knoppar, som senare ska smälta ihop och bilda ytterörat. Näsan håller på att utvecklas och det bildas broskanlag till skelettet. Mun och näsa har fortfarande ett gemensamt hål, där tungan börjar ta form. Armarna och benen växer fram. Händerna börjar synas som små paddlar. Tidigt i embryots utveckling finns i ryggslutet något som liknar en svans, som brukar försvinna i vecka 9. Embryot har börjat bilda sitt blod, och hjärtat pumpar runt blodet i de blodkärl som redan har utvecklats.

Annars så har jag vinröda manchesterbyxor idag. SÅ fab. Och jag beställde hårfärg igår. Nu ska här piffas. Hade en så grymt dålig dag igår, kände mig tråkig och allmänt ugly. Synd att man vid 31 års ålder fortfarande ska göra det. Men jag vet att jag kommer må bättre bara jag kommer igång och tränar, då blir jag i bättre balans mentalt.

Snart är det dags....

Idag har jag skickat ett mail till barnmorskan jag gick hos när jag var gravid med Viggo. Både en fråga angående om jag ska ta cellprovet jag är kallad till (när jag var gravid med Viggo och blev kallad till detta blev det sagt att jag skulle ta det efter förlossningen istället) och att jag gärna vill gå hos honom igen när det blir dags. Han är en så bra, mjuk människa. Och har igen vikthets. I och med att jag nu är mer överviktig än jag var första gången så har jag en hel del oro i bagaget. Jag skäms. Jag skulle ju så stort gå ned i vikt tills jag blev gravid igen. Och här är jag nu, fetare än någonsin. Jag mår väldigt dåligt över det. Men nu är det ju bara att gilla läget. Men känner att jag behöver ha ett bra bemötande angående detta när jag väl skriver in mig. Jag har ju både gamla ätstörningar och depressioner i bagaget och känner att det finns risk för att en vikthets drar igång om det blir ett BMI-OCH-VÅG-bemötande. Jag klarar inte det. Och Mikael var bra på det. Nu inväntar jag med spänning ett svar från honom. När jag var gravid var jag också mitt under en behandling för den depression jag levt med under många år. Allt var rörigt. Nu har jag en annan struktur, vet vart jag är sårbar och inte. Och vill använda det till min fördel.

Ytligt hårigt.

Jag är inte nöjd med mitt hår. Jag som velat ha grått hår hur länge som helst. Nu har jag någon grå nyans men känner mig inte helt nöjd just nu. Idiotiskt eftersom jag precis köpt en stor flaska schampo och en tub med färginpackning i grått/silver.
Men nu när det blir så ruskigt ute. Funderar jag på någon annan färg. Kanske en kall brun nyans? Eller mörkt brunröd? Min frisyr är hopplös för tillfället då jag håller på att växa ut en kort pixiecut. Just nu har jag en riktig kärringpage strax vid örat. Hjälper inte att jag har den här färgen just nu heller. Vore betydligt snyggare på riktigt kort hår, eller långt hår inbillar jag mig. Och jag har ju inga planer på att klippa mig ännu. Och den där längden kommer... sakta men säkert.

Minusgrader.

Tre minus var det nu när jag körde ongen till dagis. Det är både härligt och jobbigt. Jag mår lite tjuvens nu på morgonen, men inte om det är hormoner eller det faktum att jag inte var sugen på något till frukost så jag åt en kall varmkorv.... hm!
Ikväll kommer Carolina och Vera och hälsar på. Marsvinsmys och stickning står det på schemat. Och en hel del fikande kanske. Det var ju kanelbullens dag igår så jag har bakat kanelbullar. Tyvärr blev de inte lika goda som de brukar bli, men skulle tro att de kommer gå ned.

Tänk om.

I min oro att tänk om det bara är hormoner som är kvar.... tänk om. Ringde Kvinnokliniken och en ängel ringde upp. Så himla snäll och trevlig. Och hon hade också tagit upp min journal, inte alltid det känns som om de gjort det när man ringer vården utan man får berättar exakt allt. Hon ville inte att jag skulle oroa mig. Hon trodde absolut inte att det var hormoner från det förra missfallet utan att jag verkligen är gravid.
Och plötsligt känns det ändå lättare. Ja det är 10-15 % risk för missfall. Men det betyder ju också att det faktiskt är 85-90% chans att allt går bra. Jag behöver vända på siffrorna, och se det på det viset istället.

Glädjande morgon.

Haft en rätt bra lämning på dagis, det känns betydligt enklare att starta upp dagen då. Sedan gick vi in till småbarnsavdelningen dit en av ongens favoritfröknar har börjat jobba. Hade ett par raggsockar att överlämna, hon blev väldigt glad och då blir jag också glad. Jag älskar att kunna göra andra människor glada genom mitt hantverk och hobby. Jag stickar ju egentligen aldrig på beställning men ibland kan jag känna att jag gärna kan göra små undantag. Gällande detta tillexempel.
Har sovit så bra den här natten också, vaknade bara en gång vid tre. Det är så tröttsam att ha dessa uppvakningar. Men antar att det bara är att vänja sig, fortskrider det här graviditeten vet jag ju vad jag har att vänta mig framöver. Helst när jag inte längre kommer kunna sova på mage. Jag sover alltid på mage.


Eftersom det är så tidigt så har vi inte gått ut med det ännu. Även om jag skulle kunna göra det. Blir det missfall (igen) så blir det. Det blir ju inte mindre jobbigt med ett missfall genom att andra vet om det, i alla fall inte för min del. Eftersom inte så många vet om att jag bloggar här så, ja. Här är det en liten pysventil. Idag känner jag mig lugnare i kroppen gällande graviditeten. Jag gjorde ett test till igår, eftersom jag hade ett över. Och aldrig har ett test varit så väldigt positivt. Strecket som talar för en graviditet kom direkt, och var nästan starkare än det andra. Jag har det inne i toaskåpet, så jag tar fram det och ser på det då och då. Då spirar lyckan i mig. Häng kvar lilla du, häng kvar. Jag längtar så efter dig! Om 2 dagar har ännu en vecka gått. På torsdag går jag in i vecka 6. Det närmar sig tiden för förra missfallet. Nå. Det är under nästa graviditetsvecka som hjärtat ska börja slå. Hoppas verkligen att det yttepyttelilla hjärtat slår....


Idag ska jag kila ned på stan vid ett. Har ett möte på banken med min karl. Vi ska höra lite hur det funkar om vi skulle vilja låna till en gård, genom karlns företag. Det är ju liksom helt andra pengar det rör sig om när det är en gård än en vanlig villa. Och reglerna och tillvägagångssätten är visst också annorlunda.

20161003

Kan inte tiden bara få gå. Jag har en känsla i kroppen som att jag inte kan sitta still. Jag kan inte koncentrera mig på någonting. Det är så himla lång tid kavar tills jag kan andas ut. Jag måste försöka släppa. Men hur tusan gör jag det?

Bloggeri.

Är bloggandet på nedåtgående? Eller är det bara jag som inte vet vart man ska leta? Jag bloggade mycket förr. Då var det Nogg.se som gällde. Sedan skaffade jag en egen WP blogg jag drev i många år. En öppen blogg men väldigt privat. Sedan hände saker och ting här i livet och jag lade ned mitt bloggande.
Men tiden då, innan uppehållet... då fanns det massvis med bloggar jag följde. Jag satt alltid med morgonkaffet och läste de uppdaterade bloggarna via Bloglines. Vi var ett stort nätverk av bloggvänner. Många av dem tappade jag när jag slutade blogga. Och nu funderar jag. Om bloggandet håller på att försvinna? Jag har letat efter nya bloggar att läsa, men tycker det är svårt att hitta några som faktiskt uppdaterar sina bloggar regelbundet. Eller letar jag bara på fel ställe? Är jag för gammal, har jag inte hängt med på vart bloggandet tagit vägen? Sker det jag söker efter enbart på Facebook, Instagram och Twitter?


Det tråkigaste jag vet är inredningsbloggar, outfitochselfiebloggar, matlagningsbloggar.... Och på något vis känns det som att detta är det vanligaste nu. Att det bloggas om ett ämne. Inte att det är rena dagsboksbloggar som det väl började som.


Jag letar vidare. Och tillsvidare, finner ni i alla fall här en gammalmodig vardagsdagboksblogg. Om än inte så privat som förr.

Spinnrockar och svampar.

Hoppas helgen varit fin för er. Min lördag blev precis lika mysig som jag hoppats. Började med att kliva upp tidigt med ongen - gäsp - och lät karln sova gött ett par timmar till. Så stack jag iväg och hämtade upp Carolina. Vi åkte på fyra olika loppisar, jag gjorde kanske inte dunderfynd. Ett metspö till ongen, en bok, en pälsmössa som kanske är den fulaste i världen och just därför köpte jag den, samt en verktygslåda med lite blandade verktyg till ongens dagis. De har efterlyst snickarprylar så jag tänkte att vi kunde bidra med lite!
Efter loppandet åkte vi hem till Carolina igen. Beställde ull från World of wool..... Jag beställde grön och gult av Silk'N'Soft som jag tänker ska bli något babyplagg. Merino och Tussah silk, kan inte vara annat än underbart mjukt och skönt för en liten bebis. Sedan smög det med tre färger av Merino, grått, mintfärgat och rosa. Tänker att jag ska spinna garn till en sjal. Ska också erkänna att jag är väldigt sugen på en ny spinnrock. En Kromski Mnistrel..... När jag fyllde 30 köpte jag en Ashford Traveller, som jag sedan sålde och bytte ut till en Joy 2. Det är bra att spinna på men jag vet inte om jag är lika kompis med den som jag ändå var med min Traveller. Så nu är jag då sugen på att testa ett helt annat märke. Jag tänker att jag ska spara ihop till den när jag börjar jobba. ELLER köper jag den som examenspresent till mig själv i februari....


Nå, när jag skulle packa ihop stickningen jag skulle ha med till Carolina så hittade jag igen en stickning som jag glatt påbörjade i somras och som jag sedan glömde bort... En babyfilt jag började med till det väntande vårbarnet. Eftersom jag under hela graviditeten med ongen mer eller mindre oroade mig och väntade på missfall beslutade jag mig i somras när jag blev gravid att jag inte skulle oroa mig utan istället glädjas. Kändes lite som IN YOUR FACE när sedan missfallet kom. Nå. Nu hittade jag igen filten. Och när jag satt med den där i knäet så kände jag att.. jo, jag ska nog sticka klart det. Nu blir det ingen vårbebis, så garnet jag valde ut som skulle vara lätt vårgrönt till en filt med lövmönster känns kanske inte aktuellt på samma vis. Men jag ska ändå sticka klart den.

Babyfilten, i ett underbart mjukt garn jag köpt på Garnkorgen.

Det blev lite ullnördande. Åter till helgen. Igår åkte jag och ongen ut till min syster som bor en bit ifrån stan, mitt ute i skogen. Helt underbart väder! Riktig höst. Klarblå himmel och skogen var klädd i gult och rött. Helt ljuvligt. Snacka om att jag laddade energi när vi gick i skogen. Vi plockade svamp! Maria plockade matsvamp, Viggo plockade pysselsvamp och jag plockade färgsvamp. Eller. Jag hoppas jag plockade färgsvamp. Det är svårt att se skillnad på svamp och svamp tycker jag. Har tänkt att jag ska bli medlem i Svampfärgarsällskapet för att lära mig mer. Man kan ju få så fantastiska färger av svamp! Det ryktas om att det ska bli en kurs i februari, och den har jag skrivit upp mig på intresselista för. Hoppas verkligen den blir av.

Underbar dag i höstskogen i Kovland.

Vi fick med oss ved hem från syrran också. Så igår kväll hade vi premiärgrillning i öppna spisen för den här hösten/vintern. Grillade korv till kvällsmat. Önskar jag kunde lägga upp ett filmklipp, för det knastrade och sprakade så mysigt. Torr gran!

Önskar er en trevlig start på veckan!

Första oktober.

Första oktober. Vaknar upp med lite halsont. Hoppas det stannar där, så jag inte blir ännu sämre. Har varit hemma hela veckan med ongen pga att han var sjuk, nästa vecka som är min sista på den här praktiken. Och vill ogärna missa mer tid där.
Dagens planer för den här första dagen i höstmånaden nr 2 är att åka till min kära vän Carolina. Vi ska spinna, planera ullinköp, sticka och åka på loppisar! Det kommer bli en härlig dag.

Oktober för 4 år sedan. Då hade vi verkligen börjat lära känna varandra. Älskade du.