160920

Vad frustrerande det är att gå och vänta. Min kropp vet ju egentligen redan om det blir ett postivt besked om ungefär en vecka eller inte. Den går omkring och bär på en hemlighet. Jag vill inget hellre än att kunna se inåt och se, om där fastnat ett litet ägg som tänker bli vår lille Ture.
Men istället försöker jag släppa tanken (inte direkt lätt nej) och bara köra på i vardagen.
Helgen blev lite speciell. Jag gick ut och åt med två vänner på fredagen. Så ringer min man och jag hör på honom direkt när han ringer upp att det är något som hänt. Ja då har han hittat två av våra tre marsvin stendöda i buren. Pip-Lisa och Snurran. Ongen var hos sin mormor och morfar och skulle sova där. Våra marsvin är omplaceringar men så gamla att de var redo att dö var de väl inte. Misstänker att de fått i sig något de inte borde, lätt hänt att något följer med när gräs rivs ute. Stackars Strössel satt ensam kvar i buren och såg riktigt ledsen ut när jag kom hem på kvällen. Morgonen därpå ringde jag runt till varenda zoobutik i stan, samt i grannstäderna. Inga marsvinshonor alls. Tydligen var de lite av en bristvara just nu. Gnnnn.


Dags för begravning då. Bäddade ned de två grisarna i en kartong, med hö, blommor och gurka och körde hem till mina föräldrar. Sätter mig ned med ongen och ser honom i ögonen och säger  "vet du, igår hände något väldigt tråkigt..... Pip-Lisa och Snurran dog....". Han ser på mig. Och frågar varför. Jag säger något medlande att ja, de blev sjuka. "Jaha... men då måste vi begrava dem!". Sagt och gjort. Vi hämtade marsvinskistan och ongen fick se på marsvinen som låg där som de sov. Dock säger jag INTE att de sover. Jag gillar inte det. Är man död så är man, man sover inte!
Han frågar igen, varför de är döda. Helst Pip-Lisa som var hans favorit (ja min med...). Klappar på dem, konstaterar att de är kalla. Sedan gräver vi en grop tillsammans med pappa hans, och vi bäddar ned marsvinen där. Han vill själv lägga ned dem i gropen.
Klart.


Efter det sprang han in och skulle fika med mormor.
Men visst har det kommit lite frågor. Varför de dog. Vart de är nu. Tog de gurkan med sig? Många frågor. Men sedan han det varit synd om Strössel. Han har suttit vid henne och pratat mjukt och berättat att hon inte kan få gå till hennes vänner nu, för de är döda och borta. Men att vi ska försöka hitta nya vänner.
Och hurra, tänka sig att jag hittade en uppfödare i stan! Kvinnan hade ett rum fullt av marsvin, underbart! Jag träffade ett marsvin som såg ut som Slash. Fatta. Samma hår. Blev kär. Men kom hem med två svin, en gammal tant och en unge som jag bara inte kunde lämna. Två honor. Viggo fick döpa dem. Elsa och Kurt.


Elsa, hon är runt 2 år. Har riktigt fin stamtavla och har både ställts ut och avlats på. Hon är en CH Teddy.

Flickan Kurt. Hon är en peruan. Har också en riktig liten stamtavla. Är 2 månader.