En vacker höstmorgon.

Om ni visste hur fint det är här just nu.
Jag sitter på min gamla kökssoffa. Vid det stora slagbordet som nog har en 100 år på nacken. Ett bord som jag vuxit upp med. Hela stora familjen fick plats kring det. Hur många födelsedagar har inte firats med hemmakokt saft och mormors kubb. Och jular, med juleduken (som jag också fick när jag fick bordet) som alltid ska ligga på. Förväntansfull julmiddag, för efter middagen så skulle Tomten kanske komma. Hemmagjord salat och julmust. Nyår som firas in med de traditionsenliga räckmackorna. Min egen son satt för första gången i en babystol vid just det här bordet.

Vi hade alla våra bestämda platser. Jag på soffan bredvid min ena storebror. Mitt emot mig satt min andra storebror, och mitt emot honom min syster. På min högra sida satt mamma på kortändan. Och mitt emot henne på den andra kortändan min pappa.
Nu har jag, min man och ongen våra bestämda platser kring bordet. Jag älskar det här bordet.

Sitter och  ser ut genom de höga spröjsade fönstren här intill. Ute driver vinden genom det höstmålade trädet, små skurar av gula och röda löv dansar då och då ned mot marken som redan är klädd av en matta av färgglada löv.
På andra sidan byvägen ser jag alla kohagar, men just nu ser jag inga kor alls. Lite längre bort kan jag se några hästar i en hage. Solen skiner. Det är en underbar höstdag. Och imorgon är det den första oktober. Jag gick in i vecka  igår. Vill att oktober och november ska gå fort. Så jag vet att den lilla därinne faktiskt stannat.

Den lilla kallas nu för embryo. Den är bara någon millimeter lång och börjar utveckla lungor. Ryggmärgen som tills nu legat helt blottad ska stängas. Anlagen till armar och ben bildas. Även de första blodcellerna och blodkärlen blir till. Hjärtat är bildat i form av ett rör. Det börjar slå. Om åtta månader blir embryot en komplett människa.

160928

Åh vad jag behöver en lugn stund utan en onge som hänger mig i hosorna och kräver konstant uppmärksamhet.

Stickplaner och decemberlängtan.

Kommer längta till december dubbelt upp i år. Men jag väntar också bara på blodet. Hur undviker man det, att vänta på kramperna och blodet när man så nyligen genomlidit ett missfall? Jag antar att jag får rikta in mig på allt annat som ska göras, och vardagen. Snart går jag tillbaka till skolan igen och har de två avslutande kurserna. Den ena har jag redan läst halva, arbetspsykologin. Och i vanliga fall älskar jag psykologi men den här kursen är verkligen ett riktigt bottennapp. Efter det blir det branschengelska. Har ingen aning om vad jag förväntar mig av den kursen. Engelska är ju ändå ett språk jag har stor läsförståelse i, men är inte lika bra att skriva och hantera grammatiken. Det lär ju bli ett par övernattningar nere i Gävle. Nere på det B&B där jag för drygt en månad sedan märkte av det påbörjade missfallet. Det känns faktiskt, kanske fånigt nog, lite jobbigt. Nå. Jag måste våga tro att jag kommer gå hela hösten utan att börja blöda igen. Och att jag sedan i början av vintern kommer påbörja min tredje och sista praktik. Jag kommer ha massor att göra i höst och vinter.
Har en hel del planer för stickningen också. Känner att jag behöver hitta lite nya roliga projekt för jag har kört fast lite i stickglädjen. Just nu har jag tre projekt på stickorna.

1. En tröja till mig själv. Men är inte alls nöjd med färgen på garnet. Inser att jag inte passar alls i den färgen. Så jag vet inte om jag ska sticka klart ändå, och kanske ge bort den eller bara sälja eller ge bort garnet. Mönstret är också ett helvete. Inser nu (igen) varför jag brukar undvika att sticka Drops mönster. Det händer typ 8 saker samtidigt, det är ett helvete att hålla ordning på vart man är och vad man ska göra. Plus att de tröjor jag stickat av dem och de mönster jag läst, så ska tröjorna stickas i bitar och sedan sys ihop. Det tycker jag är helt värdelöst, bättre att sticka ihop allt med en gång och sticka antingen runt eller fram och tillbaka. Känner att det här projektet har tagit död på min sticklust lite.
2. Ett par raggsockar till Heidi. Jag stickar sällan på beställning. Men ibland slinker några igenom, och när en gammal vän önskar hemmastickade sockar vem är jag att neka? Det här är en bra stickning att ha med på jobbet eller när man ska vara social, då jag låter händerna jobba utan att egentligen behöva koncentrera mig. Eller okej. Kanske lite när jag kommer till hälen. 
3. En halskrage i det här underbara lövmönstret. Det är också en gåva till min kära vän Saran som bor i Blekinge. Till hennes söta lilla dotter. Jag älskar det här mönstret, har ju en viss förkärlek för lövmönster... Kommer absolut sticka en till mig själv också. Fast ja. I en lite större storlek. 

Har sett ut en underbar filt med lövmönster på också som jag tänker sticka till den framtida bebisen. Kan bara inte riktigt välja färg på garnet. Eller material. Svalare sommarfilt eller en värmande höst eller vinterfilt? Jag får lägga den på is fram till vintern. Skulle vilja påbörja en ny kofta till mig själv. Kan inte riktigt välja bara. Kanske denna med löv från samma stickerska som lövkragen. Har en koftlåda med ett gult fint garn från Limmo Design som skulle räcka. 

Förkyld och gårdsvisning.

God morgon!
Idag tog jag faktiskt en höstjacka. Riktigt kyligt ute. Vi har inte haft minusgrader ännu dock. Men de kommer väl när som helst, så jag antar att det är dags att ta in de pelargoner jag eventuellt vill ha kvar. Tycker de är så himla tråkiga att övervintra så jag får se hur jag gör. Kanske hivar jag bara iväg dem. Förutom de två jag fått av mamma då, de får nog flytta in.
Ongen är fortsatt förkyld, har sovit hela natten i natt dock. Jag vaknade till strax efter sju och låg och såg på honom där han låg intill mig och sov tungt. Och plötsligt sätter han sig bara upp, ser på mig och ler och meddelar att "mamma vet du att man kan bala strängarna direkt efter man kört med skördetröskan?". Eh, jahaa tyckte jag. Drömde du om det? "Nä, men pappa har talat om det.". Det här hur de kan vakna på en halv sekund och vara igång direkt. Idag är han hemma hos sin mormor och morfar för dagis är stängt. Får se hur det blir imorgon dock, han är väldigt förkyld och har inte varit pigg alls i helgen. Själv har jag ont i öronen. Har haft det till och från hela veckan så jag faller väl dit om jag har otur...


I eftermiddag ska vi på en visning på en gård. Tror dock det inte är något för oss, men det får väl framtiden utvisa. Det var över ett år sedan vi var på någon visning så det är rätt kul att ändå gå. Trivs ju otroligt bra där vi bor nu, men visst finns längtan ändå efter något eget. Men. Ändå. Vill jag inte alls flytta från byn! Nå, vi får se.
Och efter visningen ska jag ned på stan och träffa min goda vän Carolina. Vi ska fika, sticka och planera för vår träning. Som vi ska börja med. Typ. Hehe....det är viktigt att planera!

Jovars.

Jag erkänner, jag lyssnar just nu på julmusik. Läste om julpepp hos sandralinnea, och jag kan väl erkänna att jag längtar lite. Det ÄR ju helt fantastiskt mysigt. Helst tiden innan. Advent. Lucia. Åh jag smäller av så mysigt.

Ny blå ljung och ny mjölkhämtarkanna.

Marsvinsbur.

Den evigt återkommande frågan, vart tusan tar helgen egentligen vägen? Har fått en hel del gjort under den här helgen i alla fall. Både storstädat köket (ja alltså just nu kan man faktiskt SE bänken, helt otroligt!) och tvättat ikapp all tvätt. Om det är något jag och min man är duktiga på är det att dra på oss ett tvättberg utan dess like. Och varje gång allt är undantvättat säger vi till varandra att nu, nuuuu ska vi inte hamna i samma fälla igen utan faktiskt tvätta undan direkt. Ha. Ha. Ha,
Byggt en marsvinsbur med, och det blev precis lika bra som jag tänkt mig. Nu har grisarna det lite större och mysigare.

Var iväg och åt på Pinchos här inne i stan igår också, det gick över förväntan. Men det kanske inte fanns så mycket som ongen faktiskt gillade. Han fick en korv på vägen hem. Hehe. Men mamman ifråga var väldigt mätt och nöjd. Jag bara älskar sötpotatisstripsen där. De är något av det godaste jag vet just nu,

Fredagskaos.

God morgon! Så blev det fredag igen. Veckorna rusar iväg, helst de veckor då jag är hemma. När jag går i skolan i Gävle går det aningens långsammare. Nå. Nu har vi fredag, och jag jobbar bara till tolv idag! Efter det ska jag iväg och vaxa benen, också något man kan roa sig med en fredag.
Vaknade upp med en påtagligt förkyld onge intill mig idag. Som hade bestämt sig för att han skulle köpa en inplastare till sin plasttraktor idag. Det är inget jag tänkt. Han fyllde år alldeles nyss och fick då massor av grejer (jodå, jag älskar att skämma bort de jag älskar) bland annat denna hett efterlängtade "plasttraktor" som kan kallar den. Men kan säga att för att vara gjorda i plast så är de inte direkt billiga. En traktor går på runt 500:-, och redskapen till allt från 3-700:-. Försöker pedagogiskt förmedla att han kanske kan önska sig en av jultomten istället! Mycket missnöjt barn bryter ihop pga leksakslängtan och förkylning. Gissa om jag var nöjd att jag bestämt med hans mormor och morfar att han skulle få vara med dem idag. När han är på det här humöret (läs: börjar bli sjuk och missnöjd) så är det ju en mardröm att försöka rodda till dagis.

Andra planer för helgen är att bege sig ut i svampskogen med min storasyster. Jag vill testa att färga garn med svamp, man kan ju få till så underbart vackra färger! Så jag hoppas jag kan hitta lite svampar för ändamålet. Sedan vill jag köpa en bokhylla och bygga en bur till marsvinen. Något liknande som denna. Det KAN ju vara så att jag eventuellt hört av mig till uppfödaren jag var och köpte Kurt och Elsa och meddelade att jag gärna ställde mig i kö för en unge från de CH-teddyhonor hon nyligen parat.... Och grisarna behöver en större crib!

Trött tant.

Jag kan inte dricka kaffe efter klockan 18:00 längre. Ja inte om jag vill kunna somna innan tolv. Detta har aldrig varit ett problem tidigare men har blivit det nu. Igår var det kaosstickning hemma hos mig och jag gjorde det dumma att just dricka lite kaffe efter Bolibompatid. Somnade väl någon gång efter halv tolv. Råkade beställa kläder på Bonprix också. Bra för garderoben att inte kunna somna, dåligt för ekonomin. Men just Bonprix har bra med kläder för en tjock tantmamma som mig! Beställde vinröda manchesterbyxor som jag hoppas ska passa. Jag älskar manchesterbyxor, det är så ruskigt snyggt. Jag dör av kärlek för all 70-tals inspiration i modet just nu. Love love love.
Nå. Sov dåligt också, vaknade första gången vid fyra. Sedan ringde klockan tio i sex. Just nu är jag väldigt, väldigt trött.


Totalt misslyckad dagislämning med. Antingen är ongen lika trött som mig eller så håller han på att bli sjuk. Får se om de ringer från dagis under dagen eller om det bara var ett case av vakna-på-fel-sida. Imorgon är ongen ledig från dagis och ska härja med sin mormor och morfar i alla fall.
Inte nog med att jag är trött idag så har jag en diffus värk i magen. Vet inte exakt vad det är heller. Har inte haft mens sedan missfallet och om jag ska utgå från den blödningen som kom då borde "den lilla vännen" (alltså hur idiotiskt.. just nu hatar jag min "vän" och vill inte alls träffas) komma nu i helgen. Givetvis hoppas jag på att fanskapet inte kommer alls och att jag får mens först om kanske 1 år eller mer...... Den som lever får se.

Blinkers till himlen.

När Ongen satt och åt frukost idag säger han plötsligt:
- Mamma hur gör man med blinkersen då?
- Vad tänkte du på?
- Hur gör man med blinkersen när man kör upp till himlen?
En lite ställd mamma som precis står och ska brygga kaffe klämmer ur sig ett lamt "det vet jag faktiskt inte" varpå ongen fortsätter:
- Får jag följa med Simon (en av hans goda vänner) till hans himmel?


Alla funderingar som marsvinens död satt igång. Men det är så härligt att höra hans tankar och funderingar, men ibland har mamman inga bra svar.

Läcker läkarsekreterare.

Jag är just nu ute på praktik 2 av 3 i min utbildning. Den här praktiken är jag på en vårdcentral och ser hur arbetet går till där, det skiljer sig verkligen mycket från hur jag jobbat under sommaren inne på en avdelning på sjukhuset. Kul att se och vara med. Massor av diktat att skriva, vilket jag verkligen älskar.

För jag har hittat ett jobb jag fullkomligt ÄLSKAR. Det känns så underbart. Och nu har jag bara 1,5 kurs kvar på plats i Gävle. Sammanlagt 6 veckor. Sedan är det 10 veckors slutpraktik klart. Och den ska jag göra på den plats jag ska börja jobba på efter examen i februari. Japp! Jag har fått jobb. Jag kommer kunna vakna upp varje dag och gå till en arbetsplats jag trivs superbra på. Jag har massor av nytt kvar att lära och det känns så spännande!

Som jag kämpat för att komma hit! Men vad det varit värt det. Nu kommer familjelivet bli betydligt lättare att rodda också när jag arbetar kontorstider. Och tänk. Jag kommer kunna spara semester och ta ut semester över jul om jag vill! Om ni kunde förstår hur mycket det är värt för mig. Och inte behöva jobba helger. Men det med julledighet är liksom frosting on the cake för mig. Det känns så himla underbart att ni inte kan veta.

160920

Vad frustrerande det är att gå och vänta. Min kropp vet ju egentligen redan om det blir ett postivt besked om ungefär en vecka eller inte. Den går omkring och bär på en hemlighet. Jag vill inget hellre än att kunna se inåt och se, om där fastnat ett litet ägg som tänker bli vår lille Ture.
Men istället försöker jag släppa tanken (inte direkt lätt nej) och bara köra på i vardagen.
Helgen blev lite speciell. Jag gick ut och åt med två vänner på fredagen. Så ringer min man och jag hör på honom direkt när han ringer upp att det är något som hänt. Ja då har han hittat två av våra tre marsvin stendöda i buren. Pip-Lisa och Snurran. Ongen var hos sin mormor och morfar och skulle sova där. Våra marsvin är omplaceringar men så gamla att de var redo att dö var de väl inte. Misstänker att de fått i sig något de inte borde, lätt hänt att något följer med när gräs rivs ute. Stackars Strössel satt ensam kvar i buren och såg riktigt ledsen ut när jag kom hem på kvällen. Morgonen därpå ringde jag runt till varenda zoobutik i stan, samt i grannstäderna. Inga marsvinshonor alls. Tydligen var de lite av en bristvara just nu. Gnnnn.


Dags för begravning då. Bäddade ned de två grisarna i en kartong, med hö, blommor och gurka och körde hem till mina föräldrar. Sätter mig ned med ongen och ser honom i ögonen och säger  "vet du, igår hände något väldigt tråkigt..... Pip-Lisa och Snurran dog....". Han ser på mig. Och frågar varför. Jag säger något medlande att ja, de blev sjuka. "Jaha... men då måste vi begrava dem!". Sagt och gjort. Vi hämtade marsvinskistan och ongen fick se på marsvinen som låg där som de sov. Dock säger jag INTE att de sover. Jag gillar inte det. Är man död så är man, man sover inte!
Han frågar igen, varför de är döda. Helst Pip-Lisa som var hans favorit (ja min med...). Klappar på dem, konstaterar att de är kalla. Sedan gräver vi en grop tillsammans med pappa hans, och vi bäddar ned marsvinen där. Han vill själv lägga ned dem i gropen.
Klart.


Efter det sprang han in och skulle fika med mormor.
Men visst har det kommit lite frågor. Varför de dog. Vart de är nu. Tog de gurkan med sig? Många frågor. Men sedan han det varit synd om Strössel. Han har suttit vid henne och pratat mjukt och berättat att hon inte kan få gå till hennes vänner nu, för de är döda och borta. Men att vi ska försöka hitta nya vänner.
Och hurra, tänka sig att jag hittade en uppfödare i stan! Kvinnan hade ett rum fullt av marsvin, underbart! Jag träffade ett marsvin som såg ut som Slash. Fatta. Samma hår. Blev kär. Men kom hem med två svin, en gammal tant och en unge som jag bara inte kunde lämna. Två honor. Viggo fick döpa dem. Elsa och Kurt.


Elsa, hon är runt 2 år. Har riktigt fin stamtavla och har både ställts ut och avlats på. Hon är en CH Teddy.

Flickan Kurt. Hon är en peruan. Har också en riktig liten stamtavla. Är 2 månader.

Känslig idag.

Jag mår inte alls så strålande bra idag. Ont i skallen. Och ont i hjärtat. Ja. Se dagens tidigare inlägg... Sedan finns mina tankar hos en människa jag känner som väntar på besked på vad det är för knöl hen har i hjärnan och som stör vissa hjärnfunktioner. Jag får sanslöst ont i själen när jag tänker på det. Nej nej nej, vill jag bara skrika. NEJ.




Viss existentiell ångest idag efter det beskedet igår, plus att jag idag suttit och skrivit journaler på flera människor som avlidit. Lägg till att min egen älskade pappa fyller på tok för många år just idag. Ja, för många år tycker jag i alla fall. Inte kan han vara så gammal? Han är ju min starka pappa som klarar allt, som orkar lyfta de tyngasta lassen, som sparkar de hårdaste fotbollarna.




Jag är helt enkelt lite känslig idag. Så tror jag att jag har någon slags begynnande PMS vilket verkligen späder på allt.

Tippexsträck.

Livet känns rätt tungt just nu. Solen strålar från en klar hösthimmel på bästa vis. Krispig luft, fina färger. Hela paketet. Och jag ser, och jag kan känna glädjen för allt det vackra.
Men varje dag går jag till en arbetsplats/praktik som ligger vägg i vägg med barnmorskemottagningen. Samma ingång.


Alla dessa gravida magar.
Det gör så ont.
Känslor kommer i efterhand. Smygande. Och även fast jag intalar mig själv som ett mantra att det var ju så tidigt, det var bara några mm, det var bättre nu än senare, det är hur vanligt som helst, så gör det så ont. Helst när jag får se alla dessa gravida kvinnor. Och sociala medier känns just nu fulla med "nu går jag in i vecka blablabla". Själv öppnar jag kalendern och ser tippexstreck.För jag var så positiv. Och den här gången skulle jag vänta på ett barn och inte ett missfall. Och jag räknade ned med glädje till den magiska gränsen.


Jag antar att jag helt enkelt får låta det ta sin tid.
Men nu är det svårt.