söndag 4 mars 2018

Kanske inte en så munter söndag i mars.

Ibland går bara all luft UR mig. När varje rum jag går in i känns som fullständigt kaos. Lite där är jag idag. Allt känns som kaos. Det är prylar överallt. Men jag dammsög i alla fall i förrgår. Och det är disk på köksbordet. Men jag har i alla fall nästan tvättat upp all tvätt. Det ligger grejer och stök på hela övervåningen. Men jag har i alla fall en plan för vad vi ska äta till middag idag.
Jag tog en raggardusch innan jag var iväg på klädbytesmarknad idag.
Jag gräddade våfflor åt hela familjen och Zizzie.
Jag fyllde på solrosfrön åt fåglarna.

Det är en sådan dag när jag får lov att se på de små segrarna för att inte segna ned under alla andra eget påtvingande måsten om hur saker "borde" vara här hemma. Varför ställer jag så höga krav på mig själv, när ingen annan förväntar sig att jag ska ha det på det viset här. Det är så frustrerande!
Lagomt peppande bild på tygblöjor på tork.

Kanske dags för en peppande bild. Varsågoda. Tygblöjor på tork. Väldans färgglatt i alla fall. Skulle behöva en massiv energidos så jag sprätte upp ur soffan och påbörjade något slags hysteriskt städ. Tänk om det doftade såpa i alla rum. Och solen sken. Och det var vår ute. Och man kunde gå ut och känna det första spirande gräset mellan tårna. Mmmm.
Wake up, det är mars. Det är hur mycket snö som helst ute och det var väldigt längesedan jag kände mig så sjukt instängd som jag gör just nu! Älskar en riktig vinter men denna vinter har varit hård.

onsdag 28 februari 2018

Är det fullmåne snart eller....

Går och lägger mig klockan nio, trött som tusan. Ligger och snurrar i sängen. Kroppen gör ont. Tankarna rusar. Jäntan bökar runt och håller mig också vaken. Somnar tillslut. Sover kanske en 30-40 minuter. Väcks av ledsen jänta. Pojken vaknar också. Pojken sommar om. Jäntan med. Kroppen gör fortfarande så himla ont. Jäntan vaknar. Kan inte somna om. Och nu sitter jag här, klockan är snart halv fem och jäntan min sover. Och jag vet inte vad som är bäst nu. Att gå och lägga sig och kanske sova i drygt 2 timmar, eller helt enkelt sitta vaken. Ibland känns det som om man bara blir tröttare av att faktiskt sova, men sova så kort tid.

måndag 26 februari 2018

DET DÅLIGA SAMVETET.

Ni vet den där brickan man får på förlossningen efter man efter konstens alla regler eventuellt krystat fram en liten (som just vid ögonblicket av krystning känns som fucking vattenmelonsstor) bebis? Om ni inte varit med om detta så kan jag informera er om att det är en liten bricka med valfri varm dryck, något festligt kolsyrat som känns sådär underbart party som på nyår när man var 7 år och pappa proppade upp king size Pommacflaskan. Nån härlig macka med ost eller skinka. Kanske en liten plastblomma i en liten vas, ibland en högtidlig flagga. Denna enkla lilla måltid smakar i många fall helt djävla underbart LJUVLIGT.

Typisk ovan nämnda bricka. Dock länsad.

Hur som, på denna bricka borde det också stå en liten vimpel med GRATTIS TILL BABYN HÄR KOMMER DET DÅLIGA SAMVETET! För från och med den där dagen är det dåliga samvetet tamme fasen en ständig följeslagare. I alla fall för mig. Och för många med mig kanske. Obs obs obs jag vet att jag inte är något allvetande orakel även fast det känns som det ibland här hemma då både sonen och maken kommer till mig och frågar vart sopen är, eller vart understället är, eller vart laddsladden till paddan är. DDS, det dåliga samvetet.

DDS kommer liksom i olika stadier. Jag har levlat upp till LEVEL 2 nu som tvåbarnsmamma. En helt ny kavalkad av DDS, att jag inte har lika mycket tid med storebror är kanske den största källan till DDS. Att jag är irriterad och inte har samma tålamod efter skrikiga nätter, dagar, veckor.
Kommer fram till dagis och inser att man skulle ha tagit med sig den fodrade galonen pga ösregn mitt i vintern. Och jag står där i hallen och känner mig nöjd över att jag bara är 15 min sen med honom till dagis, att båda barnen har hela och rena kläder. Så. Ingen fodrad galon. BAM - dåligt samvete. Det tänkte jag inte på mitt i den där karusellen. Men han har rena strumpor på sig i alla fall. Alltid något. Inte säkert att det är ett matchande par, men va fan... rocka sockorna eller vad det var.

Sedan finns det DDS som jag inte ens befattar mig med. Färdigköpt barnmat. Absolut inget fel på det. Men lätt hänt att det blir en källa till DDS när de andra morsorna slänger fram EKOREKOPOWER-hemmagjordmixadmat efter konsten alla regler på kyrkis. I många fall sitter jag där med en majskrok och nyper små brödbitar från min egna macka till lillan. För på något vis har jag inte hängt med på att hon faktiskt också vill ha med sig något att mumsa på. Jag ammar ju fortfarande.
Nja, ska erkännas att jag inte får särskilt mycket dåligt samvete. Jag kan mest sucka åt mig själv att jag numera är så väldigt virrig och glömmer saker.

Så många dagar som jag både dricker kaffe till frukost och lunch. Och jag menar alltså inte att jag dricker kaffet efter en näringsrik frukost och lunch utan jag dricker det TILL frukost och lunch. Inte som måltidsryck. Utan som måltid. Detta är en väldigt dålig ovana just nu. Varför? För min energinivå många gånger är minus 355656 typ. Jag ser det ibland som en seger att jag kommer upp ur sängen, tar mig på kläder och drar på mig deo. Men barnen ska självklart ha mat. Varmkorv är fint det. Och potatisbullar att värma på. Slänger till lite gurka för att det ska vara något grönt med. Sååå nära alla dessa MåLtIDs gOaLZ man ser på Instagram. Not. Här kan DDS gräva mig lite i nacken. Ska erkännas. Men jag har en klok kvinnas ord i skallen "du är god nog... du är god nog mor....".

Ska vi ta upp största DDS:et ever för min del?
Dagis.
Eller förskola. Jag vet inte. Jag säger dagis. Frågorna har börjat komma nu, om lilla. Hon är snart 9 månader. Jahaa, när ska hon börja på dagis då? Och här skaver det nog lite. Hade en sjukt jobbig inskolning med sonen. Som knäckte mig. Men som många andra här i samhället hade vi inget val. Vi hade inte den ekonomiska friheten i att kunna säga att nej,vår son ska få vara hemma. Begriper inte hur vanliga Svenssons klarar av det. Oh well. Faktum - våra barn kommer behöva gå på dagis. Jag både vill och behöver jobba.
Och ändå, kommer DDS där och skaver på mig.
Dagis är svinbra i många avseenden. Och sonen har kul på dagis. Dotra kommer nog också tycka det är kul. Men det kommer ändå kännas jobbigt att lämna bort henne. Faktum.
Jag älskar det dagis som vår son gått på, och hoppas verkligen att jäntan kommer få en plats på samma ställe. Men kryper lite inombords när jag tänker på det.

Kan dock avrunda med att något jag aldrig har DDS för är att ha kul själv. Utan barn och man. Gudars att gå ut och få äta ett mål mat utan barn. Då kanske till och med jag skulle äta lunch varje dag.

onsdag 2 augusti 2017

Son och dotter.

Tvåbarnsmor. Det blev jag den 9/6. Igångsättning på grund av mitt höga blodtryck och dåliga mående. Det var ingen dans på rosor. Aldrig mer. Om jag blir gravid igen, och barnet måste ut innan kroppen sköter det själv kommer jag kräva snitt. Den korta versionen är att jag var 4 cm öppen med monstervärkar när jag gick från BB till förlossningen. Knappt 40 min senare föddes vår dotter snabbt som tusan, det var knappt någon som hann med.
Hur som,så gick det bra för både mig och tösen även om jag rent psykiskt var rätt omtumlad. Hemma så har vi funnit en hyfsat bra vardagslunk. Storebror har verkligen tagit allt himla bra och det går, vågar knappt skriva det, mycket bättre än jag trodde.

Men kan vi prata om vädret? Här i Sundsvall har det fan blåst isvindar varje dag förutom kanske... 3. Varav en var jag höggravid på och de två andra var vi bjudna på kalas och satt inomhus. För någon dag sedan packade jag in båda ongarna i bilen och körde till en strand, Pallviken, och där var vi helt ensamma. Storebror var nöjd med att leka i sanden och vattenbrynet i alla fall. Jag är ingen stor solälskare och klarar inte av värme så bra men lite varmare skulle det gärna ha fått vara. Skulle vara skönt att kunna sitta ute en ljumn sommarnatt och sticka.

Stickning ja. Stickade en bigass stor sjal av ett gigantisk nystan. Har dock inte ens fäst alla trådar ännu så en färdig bild får komma senare.
I födelsedagspresent till mig själv köpte jag Rauma finullsgarn från Garnkorgen till en kofta. Blir Josefine av Helle Siggerud. Eller som jag kallar den, tapetkoftan! Himla snygg blir den. Dock så är jag rädd att den blir alldeles för tight, jag tenderar till att sticka väl hårt.

fredag 28 april 2017

2017-04-28

När stressad tar över längtan efter barnet och krossar den. När allt som faktiskt var så ljust och fint blir kladdigt och kallt, och det blir svårare och svårare att andas och le och allt går så rasande fort.
Att all längtan bara blåst bort. Stressen tar över och all omöjlighetskänsla smyger sig nära inpå och viskar, att det här blir fan inte lätt...och du kommer knappt klara det, och tänk om barnet kommer tidigare och mitt i allt? Hur ska du orka den förlossningen, ska du vara lika slut och borta som vid den förra? Du som inte ens minns stunden när ditt förstfödda barn lades upp på ditt bröst för att du var så utsliten och trött.
Alla runtomkring säger att de finns, de ska hjälpa. Men jag känner mig inte mottaglig. Hur ska de kunna hjälpa mig genom detta, tankarna snurrar. Och ensamheten kryper så gosigt nära intill och tar med sig ångesten och alla negativa tankar i släptåg.

Jag är så trött, stressad. Och jag kan inte förmå mig att vila, för i vilan kommer alla tankar flygande. Jag kan inte vara "hemma", som inte ens känns hemma längre, för hemma finns alla måsten. Och är jag på någon annan plats finns bara tankarna att jag borde vara hemma.
Allt har blåst upp så fort, och alla slitna känslor som legat på lur men som jag hållit på avstånd har kastat sig över mig och jag känner mig så svag.

fredag 30 december 2016

Snart nytt år.

Ja gott folk, snart är det nytt år. Jag sitter här hemma i ett kaos av leksaker. Hela vardagsrummet är ett jordbruk tror jag. Ongen fick bland annat en stor maskinhall i julklapp, och lite nya fordon och tillbehör till traktorerna. Gissa om han är nöjd. Och orka bry sig helt i att det är ett jordbruk över hela golvet, han leker så väldigt bra. Och hans egna rum är rätt litet för att han faktiskt ska få plats med allt.
Julen blev bra. Tycker december gick så otroligt fort, rekordsnabbt! Noll stress för min egen del också. Underbart. Jag inriktade mig på en lugn jul och att ongen skulle bli nöjd. Så blev det också så. Sedan att han nu i dagarna trätt in i någon ny trotsperiod är en annan sak. En vecka till är han ledig innan det är dags för dagis igen. Och då blir det på en tillfällig avdelning för ongens avdelning ska renoveras. Snacka om lyft det blir, hela dagiset renoveras.
Turelisa gick in i vecka 18 idag. Med andra ord är jag i vecka 17+0. Gått 17 hela veckor och går in i vecka 18. 13 dagar kvar tills det är dags för ultraljud, spännande! Den här gången vill jag gärna ta reda på vad det lutar emot, en Ture eller en Lisa. Dock är inte Lisa aktuellt som namn. Ture däremot! Och jag tror ju det är en liten Ture som simmar omkring därinne och lyssnar till mitt hjärta.
Och angående människan som hade svårt att jag var så glad för min graviditet. Hon är borta från alla mina sociala medier nu.

tisdag 13 december 2016

2:a trimestern.


Lunch. Ungefär enda stunden jag faktiskt tar mig tid att skriva några rader här. Min blogg ligger i palliativ vård känns det som.
Lucia idag, och vi var nu på morgonen på firande på ongens förskola. Han var en pepparkaksgubbe, självklart den finaste pepparkaksgubben någonsin. Men inte ville han stå och sjunga med sina kompisar, nej han satt i mitt knä. Men det funkar det med. Min underbara fina lilla kille som nu är så stor. Och med viss spänning ändå väntar på den där bebisen som ska komma. Tänk att han ska bli storebror? Fast mina tankar kring Turelisa går upp och ned. Ena stunden vågar jag glädja mig. Andra stunden känns det som om jag bara är tjock, att kanske det lilla hjärtat inte slår mer. Suck! Hemska och jobbiga tankar som bara kommer. Längtar tills tiden då liten ger sig tillkänna dagligen med sparkar. Några veckor till. Jag har redan känt liten vid ett par tillfällen. Men såhär tidigt är det dessvärre ofta väldigt långt mellan gångerna. Och det är då tankarna kommer.
Annars sitter jag i en riktig skitsituation både moraliskt och känslomässigt. Jag skulle så gärna vilja skriva ut allt, få det ur mig och få dela bördan. Men det kan jag verkligen inte. Det vore inte rätt. Läser fel person kan mycket gå åt helvete. Och jag är väldigt rädd att själv komma i kläm också ska jag vara ärlig att säga. Den här sitsen har jag suttit i förr och jag hatar, hatar, HATAR att vara här igen. Hade lovat mig att aldrig placeras i denna sits igen. Men ibland leder livets vägar dit. Och jag står handfallen och vill skrika, bråka och säga ett par sanningens ord! Men vet att det skulle sätta en annan människa rejält i skiten. Åh, hat!


Nå. Nå. Tänk på annat.
Jag är inte ett dugg stressad över julen! Alla julklappar är inhandlade och julafton ska inte firas hemma i huset utan hos sväronen och hemma hos mina föräldrar. Så bekvämt. Och precis det jag behöver efter den här hösten... eller hela det här året.
Och jag är i vecka 15! På vårdspråk 14+4, dvs 14 hela veckor och 4 dagar. Turelisa ska vara ungefär 14 cm lång och väga 100 g. Kan suga på tummen nu. Häftigt. Det är ju lätt hänt att man blir fixerad vid veckor, men insåg ena kvällen att jag är i 4:e månaden! Det känns lite längre på något vis än när man säger vecka 15. Igår var det exakt en månad kvar till ultraljudet. Och jag och karln firade 4:årig bröllopsdag.


Jag drömmer så mycket sjukt. Vill knappt sova. Nattens dröm bjöd på att min mamma slog mig i ansiktet och skrek att hon hatade mig och önskade att jag aldrig fötts. I förrgår drömde jag att en liten flicka jagade mig och flera andra med ett gevär och skulle skjuta ihjäl oss, vi försökte gömma oss i en stor ladugård med massor av uthus. Tack hjärnan för alla fina drömmar....