Skriver ansökan.

Att vet när man skrivit nog. Att veta att vartenda ord man printar ned kan vara det avgörande för framtiden. Glor tomt på skärmen. Senast imorgon ska ansökan skickas in.

Framtidstro.

Efter en hel del irrande i arbetslivet - i alla fall mentalt - har jag hittat det jag verkligen vill göra. Något jag varit sugen på de senaste 4 åren. Och nu när jag väl kommit till skott visar det sig vara ett bristyrke. Jättebra för framtidsutsikterna att faktiskt få jobba. Mindre bra med tanke på svårigheten att komma in på utbildningen. Just nu ska jag söka till tre olika. En där det hänger på att jag skrev bra på högskoleprovet, får resultatet om drygt två veckor. Intaget till utbildningen låg snittet på 0,8 - senast. Detta har dock stigit senaste åren. Jag är nervös.
Två andra utbildningar går mer på personlig  lämplighet och arbetsvana. Har inte den exakta arbetsvana som eftersöks men en liknande, vill jag tycka. Inser ni pressen på att förmedla rätt känsla i breven till ansökningen?

Jag är så vansinnigt nervös. Pendlar mellan att våga ha framtidstro och tänka att det man verkligen vill klarar man och avgrundsnegativiteten.