Jobbig resa.

Uff, detta var den drygaste morgonen på länge. Som bekant pendlar jag till min skola. Har ca 20 mil enkel resa. Börjar halv nio. Så jag åker hemifrån strax före klockan sex om jag tar bil. Och tåget går strax efter halv sex. Om jag tar bil så kommer jag hem nästan en timma tidigare varje kväll vilket är av stor betydelse. Bland annat behöver jag inte gå och lägga mig mer eller mindre direkt efter jag kommer hem ifall jag ska ned till skolan dagen efter också. Utan kan vara vaken 1-2 timmar innan det är dags att sova.
Har som tur är en klasskamrat som bor i samma stad som mig, så jag har alltid sällskap. Men idag åkte jag ensam. Och sitta och köra ensam i mörkret. Sövande! Så sjukt trött. Fick stanna och kvickna till. Till och MED FICK JAG LOV ATT ÄTA CHOKLAD STACKARS MIG. För att kvickna till. Det här har verkligen en riktigt jobbig morgon. Men nu är jag på plats. Och föreläsaren vi har den här kursen är magiskt bra. En kvinna i sina bästa år, som är militär OCH barnmorska. Coolt. Hon vet verkligen var hon pratar om, hon vara levererar och levererar. Precis den sortens föreläsare jag tycker om. Och hon tar avstånd från att rådgiva och gå in på personliga frågor, vilket är skönt. Det blir ju lätt hänt så annars, att om man har en föreläsare från vården kommer halva klassen med diverse frågor om sig själva eller någon bekants släktings farmors bästa vän. Och det är så tröttsamt.

När jag väl är på plats i skolan vill jag bara bli tankad med information. Och det blir man här. Härligt. Nu väntar en lång dag full av kunskap.

YOGA.

Tänkte att jag skulle börja med yoga. Helst hade jag velat gå på ett glassigt yogaställe inne i stan. Det finns ju ett par stycken. Jag skulle glida in där och yoga lös och vara harmonisk. Men inser att jag inte riktigt får in det tidmässigt eller ekonomiskt just nu. Småbarnsmorsa som pendlar 4,5 h om dagen tre dagar i veckan. Student. Ja ni vet allt det där. Sedan finns det ju en hel del annat som ska hinnas med på den fira tiden.

Men kom igeeeen, tänk på dig sjääälv. Kom igeeeeen, prioritera dig sjääääälv.
Jo, det gjorde jag! Jag letade rätt på en app och köpte den för 40:-, rullade ut yogamattan jag tidigare använt för att blocka stickade plagg. Kollade noga så inga nålar satt kvar, vore ju synd att vilande valpen blev vrålande hyndan istället pga nål i röven.

Började ladda ned appen. Mycket förväntansfull! Skyndade mig att dra på mig ett långt följsamt linne. Som luktar lite unket. Måste tvättas. Ipaden dör. Va faaaan. Slutspelad av TokaBoka och Fispianot. Dvs, appar ongen roar sig med. Sätter i laddaren. Väntar tålmodigt. Kom igen då, kom igen.

Så, ja! Nu. Startar upp paddan. Fortsätter ladda ned. PIIIP, INGET UTRYMME KVAR! Men vad tusan jag har inte TID men det här, jag ska tänja kroppen och bli mindfull. Eller var det... äh, skitesamma. Raderar någon traktorapp och pussel med tjocka lantdjur. Ah, äntligen.

Klickar igång appen. Hurra! Nuså. 30 minuters nybörjare? Ja, det blir bra. Jag har ju faktiskt yogat förr. Visserligen var det säkert fem år sedan snart. Kör igång. Sträcker genast någon muskel bak i axlarna. Försöker hänga med den sprättiga instruktören. Va faaan, vaddå... ska jag få ned skallen och kyssa smalbenen? Skämtar de? Efter 10 minuters flåsyoga inser jag att jag nog får börja lite lättare. 15 minuters avslappningsyoga. Bättre. Kör igång.

Funkar hyffsat. Instruktören påpekar hela tiden "slaaaappnaaa aaaav i bäääckeeneeeet". Va fan, det drar och spänner precis överallt! Hur ska jag kunna bena ut allt spännande till bäckenet? Mitt ben! Min arm! Min stackars nacke.
Nå, nu ska det andas. Liggande i lilla valpen eller vad det var. Andas. Och tänk på kroppen. Fy vad det här linnet luktar unket. Jag borde verkligen tvätta idag. Det är så tråkigt att tvätta. Varför lägger jag inte linnet direkt i tvätten. Ongen har ju knappt några rena kalsonger kvar heller. Och jag skulle testa att tvätta upp de två stickiga koftorna i den nya såpan jag köpte. Ja just ja, andas och tänk på magen.

Ställer mig i någon knepig mycket oskön ställning. Alltså vad ÄR det som hänger ut på sidan av benet där? DET ÄR JU FÖR FAN MIN MAGE! Som hänger som en påse, skjuten mot sidan av ena benet. Det ser rätt kul ut från den här vinkeln i den här ställningen lilla-knuten-runt-benet-på-Buddah. Och jag borde ju verkligen göra något åt min övervikt. Jösses. Andas var det ja. Andas. Haha, magen ser ännu roligare ut när jag står och andas såhär. Borde ta ett filmklipp och lägga upp på Instagram. Eller borde jag verkligen det. Jag ser ju riktigt fet ut. Ungefär som Gilbert Grapes morsa. Eller överdriver jag? Nå... andas... ja andas.

Tillslut kommer den bästa delen. Ska ligga platt på rygg och andas. Och känna av lugnet av yogan.

Jodå. Inser att jag har en hel del tränande framför mig. Innan jag hänger med.

TROTS.

Alltså snälla, detta med trotsiga barn... eller förlåt, gränstestande självständighetsgörandesmåmaskiner. Jag vet inte hur många gånger jag får dra djupa andetag och räkna till 47 och mediterar över den tanken att ongen trotsar/testar hos de personer hen känner sig som tryggast hos.

Hur GÖR man? Antagligen exakt som jag gör. Bara gör. Bara andas. Och flyr ibland hemmet för att träffa vänner, eller bara gå omkring i en butik själv och lusläsa krossade tomats-burkarna. Och snusar lite extra i nackgropen på det sovande barnet (som eventuellt mummlar NEJDUMMAMAMMA i sömnen) .Stryka över den runda lilla kinden. Lyssna till de snusande små andetagen. Tanka lycka och ork de stunder som faktiskt inte är fulla av trots utan där vardagen bara flyter på i lugn och ro.

Roligast är väl alla som glatt skrålar "VÄRRE BLIR DET, HÄÄ HÄÄÄ". Ofta samma personer som gärna informerade en om hur ont det ändå skulle göra och "vänta bara tills förlossningen" när jag höggravid och flåsande ynkade om min arma kropp.
Och vet du.
Jag väntade.
Och VÄNTADE.
Det blev aldrig värre.
Jag väntade och väntade, och väntade på att det skulle bli sådär hemskt som alla mässat om. Åkte in och trodde mig skulle bli hemkörd men då skulle det födas barn,

Så kanske det faktiskt inte BLIR värre. Är min tanke.

Fast i och för sig kommer tonåren.

Men jag blir ändå sjukt irriterad över denna inställning om att alltid mässa om hur mycket jobbigare det kommer bli, hur mycket ondare man kommer få. Varför spä på det? Irrio, blir så irro!

Prett0morsan vill  vara din hamn i fogsmärta och sprickande underliv, Jag lovar att inte mässa på om att du minsann kan spricka från panna till nacken om du har otur. Eller om hur att du inte kommer få sova en hel natt de närmsta 20 åren.

Närå.
Jag lovar,
Bara jag får gnälla lite själv så.
Trotsåldern sucks.

Positivt är att vi nu testat på detta med vattkoppor. Och det är ÖVER. HURRA!

Nu ska jag ta reda på en påfylld potta! Over and out.