Högskoleprovet. Det är alltså där min väg till framtiden ligger. För mitt snittbetyg blir svårt att höja.
Så frustrerande det är. Att inse att mycket av framtiden lade jag i mitt egna 16-årigas händer. Tanken på att lägga stora delar av min framtid i en tonårings händer är inte alls lockande. Jag var, som så många andra väldigt less på skolan. Men jag gick. Gjorde kanske inte alltid mitt bästa direkt. Nästan så att jag önskar att jag varit mer piskad hemifrån. Vad jag önskar att jag varit ett högpresterande barn under den tiden. Jag skulle aldrig mer plugga, så vad spelade det för roll att jag bara fick ett G. Ungefär så var det väl. Och fullt upp med att fundera om jag och min pojkvän (numera min man) skulle ses under helgen eller inte. Nå, ingen idé att gråta över spilld mjölk osv. Jag har ett fullständigt betyg och grundläggande behörighet. Men inte ett snittbetyg som jag kan tävla med. Och när man sedan såg till snittet för de i den grupp som pluggat upp sina betyg var... så... ja det snittet var typ 18. Så, inte direkt någon idé.
En dörr slängdes i ansiktet på mig. Och på dörren satt en liten post-it från mitt 16-åriga jag med en hälsning om att jag ändå aldrig mer skulle plugga så, spela ROLL LIXXOM.
Nervositeten över högskoleprovet? Jovars. Finns väl där. Lite. Ungefär lika diskret som en tvärflöjt.
Har du gjort HP förut? Jag har visserligen bara gjort det två gånger, men från första till andra gången höjde jag mitt resultat, vilket såklart kan ha berott på tur och bättre frågor andra gången, men jag tror att jag hade kunnat lyckas ytterligare lite bättre om jag pluggat och förberett mig och försökt ännu någon gång (särskilt på mattedelen). Såklart vill du lyckas bra direkt, så om du gör flera prov före och får lite vana och förbereder dig så tror jag du fixar det fint. Jag håller tummarna stenhårt!
SvaraRadera