Jungfruinläget från någon som det var ett tag sedan hon kunde titlera sig jungfru.

Det ingår i mitt yrke att jobba helger ibland. Något som jag också gjort sedan jag började jobba. Och det är väl med blandade känslor att jobba just helger. Fast stora delar av samhället just jobbar helger, så är känslan ändå den där när man åker till jobbet, att alla andra minsann har det mysigt hemma. ALLA andra har ultrahelgmys förutom JAG.
Men ibland är det ändå rätt skönt. På ett vis. När man efter en morgon som inneburit kisstorkande (stojande från ongens rum, går in och finner honom stående med blöjan vid anklarna... skuttande omkring i en misstänksam pöl på golvet...) och skrikande och försök till avledande från tjurgnäll och tjut så... ja, då är det rätt okej att faktiskt åka och jobba. För det är väldigt sällan, om nästan aldrig som kunderna skriker NÄ, INTE BRA! åt mig eller kissar på golvet och kräver att jag ska torka upp.

Och det är härligt att ringa hem under arbetsdagen och höra ongen berätta med glad röst att han minsann lekt i sandlådan med en kompis, att de hällt i massor av vatten med en vattenkanna. Och att sedan komma hem till en glad onge som är överlycklig av att se mamma. Ja. För att sedan börja gorma och skrika och tjura på sitt vanliga 2-års-trots-vis.

#459215735 / gettyimages.com

Annars så har jag börjat längta efter vintern och tindrar med ögonen när snö kommer på tal. Jo, jag älskar vintern. Och jag fullkomligt avgudar julen.Så jag håller alla tummar jag kan (rent biologiskt blir det två) att det faktiskt ska bli en VIT jul i år. Jag önskar alla barn en vit jul, både med snö och en annan typ av vit jul.