Vet ni jag känner mig lite sliten just nu. Att hantera känslostormar hemma, inom mig själv och samtidigt studera och jobba... det tar ut sin rätt. Kommer hem på kvällarna nu och vill bara sätta mig i soffan. Eller nä, jag vill bara lägga mig i sängen. Energin finns inte riktigt där för att ta hand om hemmet. Gör små insatser då och då men det bli mig övermäktigt. Tvätthögarna, saker som ska läggas in på vinden, leksaker som ska plockas undan, kartonger som ska till återvinningen, blommor som egentligen borde planteras om och i minsta fall i alla fall vattnas, dammsugaren som ska ställas undan, dammet som ska torkas inne på toaletten. Allt allt allt. Och jag känner hur all energi bara försvinner. När jag kliver utanför dörren på praktiken känner jag bara åh nej, för jag tänker att jag ska hem till kaoset. Och det suger den minsta lilla energi jag har kvar ur mig.
Hur i all sin dar tar jag mig ur den här negativa spiralen?
Åker hem. Gör mat. Existerar någon timma. Går och lägger mig samtidigt som ongen går och lägger sig. Repeat ungefär hela veckan. Någon slags överlevnadsstrategi antar jag att det är. Och jag vet ju också att jag snabbt är ute på rätt tunn is, att jag måste ta hand om mig själv. Men hur!
Jag känner så igen mig i detta, så började det för mig när jag fick utmattningssyndrom. Fattade inte riktigt varför det hände, men alla dessa vardagliga ting har varit så jobbiga. Nu först börjar jag känna att jag orkar med lite av det i alla fall :).
SvaraRaderaJa varningsklockorna ringer för mig. Jag drar i min handbroms och försöker hindra mig själv lite.
Radera