161019

Jag är bara trött, orkeslös. Tycker inte ens det är kul att sticka just nu. Blev förkyld förra veckan och det tillsammans med min svårighet att sova bra, illamåendet och den fruktansvärt tråkiga kursen i skolan har på något vis knäckt mig. Just nu är jag bara. Sitter och stirrar ut i luften och försöker andas. Inte så att jag är ledsen, jag bara är SLUT.

Förhoppningsvis känns det bättre efter tentan på fredag. Som jag inte har någon aning om jag klarar. För jag fattar inte vad det är jag ska plugga. Allt känns självklart men sagt i lite svårare ord, ungefär. Så antingen går det finfint eller så kör jag bigtime. Men då vet jag i alla fall vad jag ska plugga på till omtentan. Är så trött på att åka till Gävle, är så less på utbildningen. Nu vill jag bara jobba! Eller åtminstone gå ut på praktik. Det gör jag i mitten av november. Längtar.
Om en vecka ska jag på första besöket till barnmorskan också. Hade tänkt vänta till jag är över vecka 12 men på något vis kände jag att det är bra för mig själv att faktiskt gå. Som man "ska". Det är brukligt med ett första besök innan veckan 12. Kanske mår jag bra av att träffa min barnmorska också, har valt samma som jag hade när jag väntade ongen. En manlig, han är helt suverän. Jag ser verkligen fram emot det besöket.
Imorgon går jag in i vecka 9.

Embryot är nu drygt två centimeter långt och börjar likna en människa. Det börjar få ett ansikte med ögon och öron och huvudet har fått en nacke. Anlagen till näsan börjar synas. Fingrarna har växt ut längre och simhuden mellan dem börjar försvinna. Tårna håller också på att utvecklas. Den svans som tidigare fanns i embryots ryggslut försvinner nu.
De inre delarna av könsorganen, äggstockar eller testiklar, finns redan. Det yttre könsorganet ser nu i början likadant ut hos alla foster.

Tycker det är rätt häftigt att det redan är klart. Att det antingen är en pojke (som jag tror) eller en flicka. Jag kämpar med mig själv att faktiskt tänka att det ÄR. För det finns även en underliggande rädsla att det är dött. Att det bara inte kommit ut ännu. Tror inte jag kommer släppa det förrän jag får lyssna på det lilla hjärtat.
Klockan är knappt sju, men nu tänker jag snart gå och lägga mig. Jag vill inte mer med den här dagen.