Vecka 7.

Idag tågar vi in i vecka 7. Drömt om missfall och blodiga klumpar hela natten, fräscht. Men vaknar ändå vid gott humör. Har en god känsla för det här.

Embryot är ungefär sju millimeter långt. Det som ska bli ögon syns som två fördjupningar på var sin sida av huvudet. Ett veck som ska täcka ögat håller på att växa fram. På sidorna av huvudet sitter också några små knoppar, som senare ska smälta ihop och bilda ytterörat. Näsan håller på att utvecklas och det bildas broskanlag till skelettet. Mun och näsa har fortfarande ett gemensamt hål, där tungan börjar ta form. Armarna och benen växer fram. Händerna börjar synas som små paddlar. Tidigt i embryots utveckling finns i ryggslutet något som liknar en svans, som brukar försvinna i vecka 9. Embryot har börjat bilda sitt blod, och hjärtat pumpar runt blodet i de blodkärl som redan har utvecklats.

Annars så har jag vinröda manchesterbyxor idag. SÅ fab. Och jag beställde hårfärg igår. Nu ska här piffas. Hade en så grymt dålig dag igår, kände mig tråkig och allmänt ugly. Synd att man vid 31 års ålder fortfarande ska göra det. Men jag vet att jag kommer må bättre bara jag kommer igång och tränar, då blir jag i bättre balans mentalt.

Snart är det dags....

Idag har jag skickat ett mail till barnmorskan jag gick hos när jag var gravid med Viggo. Både en fråga angående om jag ska ta cellprovet jag är kallad till (när jag var gravid med Viggo och blev kallad till detta blev det sagt att jag skulle ta det efter förlossningen istället) och att jag gärna vill gå hos honom igen när det blir dags. Han är en så bra, mjuk människa. Och har igen vikthets. I och med att jag nu är mer överviktig än jag var första gången så har jag en hel del oro i bagaget. Jag skäms. Jag skulle ju så stort gå ned i vikt tills jag blev gravid igen. Och här är jag nu, fetare än någonsin. Jag mår väldigt dåligt över det. Men nu är det ju bara att gilla läget. Men känner att jag behöver ha ett bra bemötande angående detta när jag väl skriver in mig. Jag har ju både gamla ätstörningar och depressioner i bagaget och känner att det finns risk för att en vikthets drar igång om det blir ett BMI-OCH-VÅG-bemötande. Jag klarar inte det. Och Mikael var bra på det. Nu inväntar jag med spänning ett svar från honom. När jag var gravid var jag också mitt under en behandling för den depression jag levt med under många år. Allt var rörigt. Nu har jag en annan struktur, vet vart jag är sårbar och inte. Och vill använda det till min fördel.