En helt vanlig morgon.

Kliver upp. Snubblar över en traktor. Svär. Går rakt in i tvättställningen där tvätten från i helgen fortfarande hänger på tork. Går ut i hallen, kliver på en skördetröska - SVÄR! Ongen tjatar om TV och välling. Staplar in i vardagsrummet, har nu lärt från skördetröska och traktor och håller viss utkik. Undkommer både en blå racerbil, en hög med gårdagens kläder (ongens) , en grävmaskin och tre pusselbitar (det är som att vinna på lotto att komma undan dem, fatta.... platta bitar med små sadistiska plattknoppar? De ligger så stadigt så där på golvet och inväntar fötter....). Slår på tv och går ut i köket, nöjd över att ha kommit undan racebilklädergrävmaskinochpusselbitar invaggas jag i något slags inre lugn (bedrägligt) och fäster blicken på annat än på golvet. Misstag. MISSTAG. Där står en av gårdagens maskinparker uppradade. En Fendt, en John Deere och en New Holland. Dessa tre med tillhörande vagnar. Jag utför någon slags snabb step-Riverdance för att :
1 - Undkomma att kliva sönder fötterna och tillbringa resten av dagen på akuten med traktortrasiga fotsulor.
2 - Undkomma att kliva sönder traktorerna och tillbringa en stund på lokal leksaksaffär och inhandla en ny maskinpark för att undvika totalt kaos.

Lyckas på något sätt att undkomma ifrån både trasiga fötter och traktorer. Har ju ändå fått in en slags vana i traktorstep.
Fixar snabbt ihop en flaska välling. Langar in till ongen. Sätter mig på kökssoffan för att fingervalsa fram det här inlägget. Sätter mig på en röd traktor.

HUR många traktorer behöver man?