Jakten på ljuset.

Klockan närmar sig tolvslaget. Ute är det knappt tretton grader. Och rätt mörkt. Väldigt mörkt. Det är rätt intressant det där med mörkret. Såhär års tycker jag att det är rätt mysigt när det börjar bli mörkt. Man kan börja tända ljus om kvällarna. Kura stuga. Och elda i det öppna spisen. Dricka te. Börja komma i höst-mys-mode.
Sedan kommer hösten, och mörkret fortsätter (i bästa fall) att vara mysig. Tycker man kan beskriva en bra höst med ett ord: KRISPIG.
Halloween har jag verkligen börjat uppskatta med. En pumpalykta på brokvisten. Ljung i krukorna framför dörren. Kallt. Mörkt.
Och så, så kommer..... juletider! Hallå - jag älskar jul. Bästa tiden på året. Mörkret är fortfarande helt okej. Men så behöver det bara krypa över nyår, och då börjar jag tycka att mörkret är riktigt djävla jobbigt. Det är bara en lång, lång väntan på våren och ljuset där. Och alla kläder. Overall. Mössa. Vantar. Vantar som dras av, ska krånglas på igen. Skor som borde hålla små tår varma, men inte alls håller vad de lovar. Skor som fastnar i snön och dras loss. Mössor som VÄGRAS användas. ALDRIG I LIVET JAG SKA HA MONSTERMÖSSAN (som är glömd på dagis).

Så kommer sakta men säkert ljuset och återvänder. Lite takdropp. Första solskenet som verkligen värmer kinden. Tiden då alla kläder är fel, overallen är för varm för ongen men den fodrade galonen är för kall. Overallen är perfekt i skuggan men i solen storknar ongen av värme. Osv, osv. Sakta sakta växer livsenergin igen med solskenet. Börjar fantisera om vilka blommor som ska köpas till brokvisten.
Så kommer dagen då overallen kan hängas undan för den här gången. På med galonen. Och välkommen all lera. Vi går ut och börjar leta vårtecken. Är det där inte snödroppar? Men är det där inte tussilago? Fodrade galonvantar som snabbt dras av, barnhänder som ivrigt plockar blommor. Blommorna tas in, där det under pompa och ståt läggs flytande i en liten kork - för stjälkar finns inga på dem... de blev kvar ute i backen.
De där första dagarna som ongen kan skickas ut och leka, utan galonen. I bara byxor Känna ljumna vårvindar mot lilla kinden. Slippa bråkas med truliga fingervantar. Ut och skutta.
Ljuset! Dagarna är långa. Solen räcker långt in på eftermiddagen, ja till och med kvällen! Långa lekstunder ute i solen, även efter middagen!

Ljuset. Ljuset långt in på nätterna. De där magiska nätterna. Som tyvärr varit ruskigt kalla hela den här sommaren. Ja, jag tycker det är mysigt att mörkret kommer. Men känner mig frusen inombords. Jag älskar solen, men är inte någon som orkar ligga och steka. Men jag älskar ljuset. Och sommarvärmen. Känner att jag verkligen inte hunnit tanka upp solsken och värme. Efter den här långa vintern, som var lång på många sätt och vis för mig... och tung, så otroligt tung... behövde jag värme för att tina upp. Tjälen ligger fortfarande djupt inom mig.
Men jag väljer att försöka fokusera på att tända alla ljus.
Och bäva inför overaller, och vantar som envisas med att dras av...kalla små fingrar och rinnande snor. Augusti har inte ens börjat men jag är inne på höst och vinter.