Sommaren rusade och jag öppnade knappt datorn hemma. Däremot tillbringade jag ju ett X antal timmar framför datorn på jobbet. Och jag har älskat varje minut! Kom till en riktig drömarbetsplats. Och de trivdes lika bra med mig som jag med dem. Har varit helt perfekt för mig. Har utvecklats massor i min yrkesroll och fått putsa mina tilltufsade fjädrar och läka mina egosår. Ska nu gå som springvikarie på den här mottagningen.Är tillbaka i skolan nu. Påbörjat den näst sista kursen på utbildningen. Hade en hel del pepp inför kursstarten men det dog redan första dagen - i måndags. När mer eller mindre läraren förolämpade min drivkraft i personlig utveckling. Jag som gått i terapi i 4 år.... Då tappade läraren mig kan jag säga.
Har varit på plats i skolan i tre dagar nu. Ska bli väldigt skönt att komma hem till karln och ongen min. Annars så är det ju 4 månader kvar till julafton idag. Rätt sjukt? Tänk att om 4 månader är det mörkt och kallt ute. Undrar just hur livet är då. Jag är mitt i min sista praktik som förhoppningsvis ska leda till arbete.
Ongen min fyller 4 år om några veckor. Hur sjukt är inte det då? Vart tar tiden egentligen vägen? Kan någon svara på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar