De som känner mig, eller för all del de som träffat mig vet att jag kan vara rätt ful i munnen. Inget jag kan påstå jag är stolt över. Men ja. Vissa använder sockar i remsandaler och jag svär. Inte ord av biologisk härkomst utan jag kör de lite mer oldschool (en är väl hipster). Detta är något som ongen snappat upp. Inte heller något jag är stolt över. Men det slinker ur ett DJÄVLAR när legotornet rasar innan det var färdigbyggt och det kommer ett SATAN när den lilla stortån slår i bordsbenet.
Inte bra. MEN.
MEN.
Vad gör man när en i den lite ytligare bekantskapskretsen (ett barn som är ett par år äldre än ongen), som då och då vistas tillsammans med ongen och som ongen börjar se upp till svär.... och svär något så.... GRÖNDJÄVLIGT (ops) hemskt? Jag skulle vilja tvätta barnets mun med tvål! Det är ordsammansättningar som "bitch, fuck you bitch, u hoe...osv". Jag står på sidan av och bara gapar, Vad i....? Min första mycket prett0morsiga tanke är men hur kan föräldrarna tycka det där är okej? Antar såklart att de knappast gör det. Kanske inte barnet svär sådär hemma.
Men vad gör man? Det är ju inte direkt läge för mig att tillrättavisa barnet. Och jag kan inte direkt påstå att jag känner föräldrarna, alls. Jag fasar bara för att ongen ska snappa upp ordförrådet. Han är ju som en liten papegoja.
Om någon läser. Och har en tanke om detta. Kommentera gärna. Hur skulle du göra? Hur skulle du agera? Jag kan såklart försöka att inte låta dem leka tillsammans. Men av anledningar jag inte vill skriva här kan det bli svårt att skilja dem åt.
Får man säga till någon annans barn när denne svär som en.... ja... jag vet inte,... som någon som inte borde kunna sådana ord ens.
Alltså.... Svårt det där. Jag svor som en borstbindare tills vi fick barn. Då var både jag och Riddaren överens om att vi skulle uppfostra Alex till att inte svära och då gäller det ju att föregå med gott exempel. Skitsvårt, men det går rätt bra (smygsvär ibland på jobbet, men är rätt nöjd med att ha sanerat mitt språk). Numera svär vi BARA när vi blir RIKTIGT arga eller slår oss här hemma. Jag drillar Alex i att olika familjer har olika regler - för allt från om man får svära till bordsskick till läggningstider. "I VÅR familj svär vi inte. Familjen X har andra regler. Men JAG tycker inte det är okej att prata så där" skulle ha varit mitt sätt att reagera. Jag skulle även förklara hur det kan uppfattas av andra om man svär på det där råa sättet (men vem sjutton tycker det är okej att ett barn pratar på det sättet undrar ju jag?!?!). Att det låter illa och visar på ett bristande ordförråd. Det funkar på Alex. Vet inte om det kan hjälpa er dock...(?)
SvaraRadera-Nä...det där låter riktigt illa, skulle nog jag säga. En lite tam tillrättavisning skulle jag nog ta till. Man behöver ju inte ryta i, men nog skulle jag säga till Williams kompisar, om jag tyckte det var befogat och jag hade tillfälle. Speciellt om det var i vår hem-miljö. Vad som händer utanför vårt hem och tomt kan jag nog inte påverka så mycket...kanske?
SvaraRaderaVisst svär en annan också ibland, typ som du säger när man förolyckas och slår i tån som ibland är alldeles för mycket utspretande :-)
William säger då till mig på skarpen: "Mamma det där låter väldigt illa" -Tihiii...han är nog också en härmande papegoja, ty det där är nog mina ord från början.
Hoppas hans vårdade språk håller i sig även i tonåren! :-)
Lycka till!
Klart som korvspad att man får säga ifrån när andras barn svär (just fan och jävlar har jag inga större problem med, för mig är de bara ord. men cp och ord som de du nämner här ovan känns inte alls okej då de ju är riktigt nedsättande). Jag tänker att du skulle kunna markera för V att det inte är bra att svära genom att ha en burk du får lägga en slant i varje gång du svär och/eller förklara varför det inte känns okej att använda svärord. Och vad gäller att säga till andra barn så kan du ju säga att när V är i närheten vill du inte att man svär och att det inte är trevligt med såna fula ord. "Och visst får du inte svära i skolan/på dagis/fritids" kan ju också fungera som argument. Man behöver kanske inte göra världens största sak av det, men tydligt att det inte känns okej liksom. Jag tror barn ofta går att resonera med kring sådana saker och att de inte reflekterar så mycket över vad de säger eller vad det innebär.
SvaraRadera